Nästan hälften av alla äldre i vård- och omsorgsboende i Stockholm anser att de inte kan påverka sin egen vardag, står det i DN. 

Den som konstaterar detta Äldreombudsmannen Lotta Bureniusom skriver i sin årsrapport för verksamhetsåret 2009 ”Resultatet är oroväckande”, skriver ÄO i sin årsrapport. I rapporten framgår att bara 48 procent av de äldre i vård- och omsorgsboende anser att de själva har makt över sin va Javisstrdag. Bara 42 procent säger att de kan komma ut när de själva vill. Ändå är det få som klagar. ÄO skriver att många äldre avstår från att komma med synpunkter eftersom de inte vill stöta sig med ”dem som bestämmer”. Resultatet blir att många chefer och personal uppfattar det som att de äldre inte ställer några krav. I grund och botten handlar det om att personalen inte hinner med allt de ska göra, säger oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (S). Läs hela artikeln här i DN.

Nu handlar detta om Stockholm och kan vara ett storstadsfenomen, men jag tror tyvärr att detta speglar äldreomsogen i stort vad det gäller hela sverige. Javisst har personalen för mycket att göra, eftersom personalen på äldreboende ofta fungerar som vårdare, tvätterska, vaktmästare, kokerska, sophanterare, diskare, hundrastare, städerska, etc. etc. De ska ha tid till samtal, lugna, trösta, tala för, lirka med, och spela med i den verkligheten som en demenssjuk vårdtagare upplever, hjälpa till vid personlig hygien och påklädning, toabesök, bädda sängar, mata den som inte själv längre klarar av att äta, tidningsläsning, inköp av varor från affären etc. De ska även ordna med en meningsfull syselsättning, gå ut med vårdtagarna etc. Sedan tillkommer sådant som t.ex dokumentation, varubeställningar och övrigt pappersarbete etc. Om man tänker på allt som egentligen ska göras av den ofta minimalt bemannade personalen så är det inte så konstigt att de inte hinner med allt. Om personalen ska hinna med allt så borde det vara en högre bemanning på våra boende anser jag. Men det kostar pengar. Och pengar är vad det mesta handlar om. Pengar som tas från våra skatter oavsett om vårdföretaget tillhör kommunen eller det privata vårdföretaget. Men de pengarna finns inte utan då krävs skattehöjningar, vilket betyder att kommunen antingen måste höja sin skatt eller få mer pengar från regeringen. Så här i kristider med många arbetslösa kommer inte så mycket skattepengar in och regeringens alla skattesänkningar skapar inte direkt något utrymme.

Kanske det är dax att tänka efter hur vi vill att våra föräldrar ska ha det när de inte klarar sig själva, eller kanske till och med hur vi själva vill ha det när vi blir så gamla. Samt vad detta får kosta oss som skattebetalare. Det är nu när det är valår som vi till trots har möjlighet att påverka våra politiker och den framtida politiken. Så vad tycker du är en värdig vård? Och hur mycket anser du att en värdig vård är värd?

Kanske ett kul och annorlunda inslag i piratkopieringsdebatten???

”Tintin och piratkopiorna”. Ja så heter en nyskriven pjäs om upphovsrätten med den unge journalisten Tintin i huvudrollen skriver DN om. Pjäsen är skapad av Agneta Wallin, manusförfattaren och skådespelaren. I pjäsen för Tintin, som representerar konstverket, en befrielsekamp både mot sin upphovsman och mot dem som illegalt kopierar honom. Tintin försöker bevara sin självrespekt. Hans upphovsman, tecknaren Hergé, har gjort honom till pigg, nyfiken journalist och det vill han fortsätta vara. Pjäsförfattaren vill gärna att både piratkramarna och äganderättsfanatikerna ska få syn på motståndarnas perspektiv.

– Jag ställer mig inte på den ena eller andra sidan, de stora multinationella rättighetsägarnas eller Pirat­partiets, säger Agneta Wallin.

Jag var på BodyBalance igår men hann inte skriva något om det. Kom precis hem för att se avsnitt 2 av Saltön och sedan mer eller mindre i säng. Idag var jag på Pilates efter jobbet. Det var bara hem och packa för gymmet och så iväg igen.

Nåja, pilates-passet kändes mycket bra. Jag tycker om pilates på grund av att jag tycker att det är så lätt att gå in i sig själv. Det är den lugna musiken och bara jag fokuserande på att spänna magen och ligga så stilla som det bara går med hela kroppen utom just den delen av kroppen som man rör för tillfället. Den som tror att detta är lätt har inte riktigt fattat vad  pilates är. Jag kan uppleva det nästan som *ler* en fysisk meditation. Ungefär samma känsla kan jag uppnå under ett yogapass.

Vad det gäller BodyBalace så är det fysiskt och kul. Men ger inte riktigt samma känsla. Här tror jag att musiken spelar en stor roll. Men även det att det är mera fart och omväxlade eftersom det är ett "blandpass" kan kanske spela in. Ni som tränar BodyBalance och/eller Pilates upplever ni sak samma, eller?

Namasté