I dag har jag varit på mammografi. Det är bra att bli kallad och få brösten kollade. Röntgenavdelningen hade fått en ny fin röntgenapparat. Vilken var mycket bättre för det gjorde inte så ont den här gången, att klämma fast brösten i den. Därför blev detta ändå en positiv upplevelse

Annat var det första gången jag blev kallad till mammografi för två år sedan. Då gjorde det fruktansvärt ont när brösten klämdes fast. Jag tror inte heller att jag var beredd på att det skulle göra så fruktansvärt ont som det gjorde den gången. Då blev jag också kallad på nytt för att göra om en bild som misslyckades. Sedan utan någon förklaring fick jag göra ett ultraljud på bröstet också omedelbart efter mammografin. Skönt nog så hittade de inget konstigt den gången utan allt var normalt.

Men jag hakar upp mig lite på att alla undersökningar och läkarbesök verkar går på löpande band numera. Det kvittar var, vem och varför man besöker sjukhuset. Läkaren eller sköterskan, som bara tycks ha några minuter på sig för besöket, skruvar på sig och kör nästan ut en om man har för många frågor. För då tar det för lång tid.

Okej jag är kanske den jobbiga typen. Men hur ska jag annars få veta något.

Jag vet inte om ni där ute håller med mig, men visst är tiderna oftast för snävt satta. Och visst kommer man ofta på frågor efter läkarbesöket. Frågor som man skulle ha velat ställa under besöket, men som bara försvann så där ur minnet i all hast.